Efter att ha pratat med Dan ikväll om mina funderingar och vad jag nästan har bestämt mig för var skönt. Har väntat länge på att få berätta för någon. Var rädd för att ingen skulle förstå mig. Han förstod och jag har nog världens bästa pojkvän. Efter att vi hade suttit och pratat länge så släppte stenen som har legat i magen länge.
Jag känner sån press på mig. Känner att jag bara går i skolan för att göra mina föräldrar och andra glada. Jag måste börja tänka på mitt mående. Jag mår inte bra alls... Nu ska jag iaf få komma ut på praktik så fort som möjligt och jag hoppas det blir bättre. Men ikväll kommer jag nog kunna sova utan magont. Skönt att få prata med någon som verkligen förstår mig. <3
Jag känner sån press på mig. Känner att jag bara går i skolan för att göra mina föräldrar och andra glada. Jag måste börja tänka på mitt mående. Jag mår inte bra alls... Nu ska jag iaf få komma ut på praktik så fort som möjligt och jag hoppas det blir bättre. Men ikväll kommer jag nog kunna sova utan magont. Skönt att få prata med någon som verkligen förstår mig. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar