Aah det är tredje gången jag uppdaterar nu men jag kom och tänka på när jag stod och väntade på tåget här om dagen så var det en person som pratade i telefon och skrattade. Nu började det klia i fingrarna och jag måste säga att jag tror inte det är ofta folk nu för tiden skrattar naturligt. Man skrattar för att låta trevlig. Man fejkar nästan alltid ett skratt. Varför egentligen? Varför är det fel att visa vad man känner och tycker. Om man kunde ställa sig emot personer så skulle det inte bli en massa skitsnack överallt. Jag är inte perfekt jag heller. Jag snackar skit. ALLA snackar skit. Det är inget man kan undvika. Och det är normalt. Jag vet inte hur många det är som snackar bakom min rygg men jag är ju inte omtyckt av alla. Det vet jag.
Men jag tror det handlar om rädsla. Man vill passa in, man vill ha vänner, man säger andra saker än man egentligen tycker för att bli accepterad. Jag ser upp till personer som inte behöver gå efter senaste modet, behöver inte sminka sig, behöver inte fejka sina skratt och ändå vara superomtyckta. Fler borde vara så.
Men människan är osäker och rädd, människan är elak.
Ingen är perfekt.
Nu tror jag Dan kom hem. Slutbloggat xD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar