Fingret är till Dan som jävlades med mig just då.
Nu börjar vinterhalvåret närma sig och även min emetofobi. Ni som följer min blogg har sett mina inlägg om min emetofoi. Det känns faktiskt som att den har blivit lite mildare det senaste året för jag har verkligen försökt att skita i dom känslorna. Blir jag sjuk så blir jag har jag försökt att tänkt. Men det är svårt när man har denna fobi tillsammans med panikångest. Jag, precis som alla andra emetofobier spyr aldrig. Jag dör hellre än att spy nästan. Hur sjuka vi med emetofobi är så håller vi det inne.
Jag sitter och fundera på hur jag ska få mig igenom detta vinterhalvår utan ångest och rädsla och hur jag ska kunna hantera det på ett bättre sätt än förra året.
Det visar sig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar